Det smäller i dörren.
In kommer två mycket uppspelta barn.
Jag tittar med stora ögon på mitt 17 år yngre syskon och mitt mellersta barn.
De har svårt att stå stilla och hålla tyst, munnarna går i ett och de fnissar mer eller mindre hysteriskt.
- Vad är det som händer? Frågan riktar jag till dem båda två.
- Ja alltså jag gick till bäcken för att meta, säger mitt små-syskon.
- Jag gick till bäcken och så såg jag vem som var ensam där inne i sovrummet och då...
- ...då kröp jag ut genom luckan...fyller mitt barn i.
- Vilken lucka, var, vad pratar ni om?
- Alltså, pappa låste dörren så jag kom inte ut. Men då såg jag vem som var nere vid forsen och så tänkte jag att jag skulle ta mig ut. Och då kröp jag ner i potatiskällaren genom luckan i köket och ut genom gluggen där. Sen så ålade jag mig i gräset så ingen skulle se mig och så smög vi oss i diket och nu är jag hemma igen.
Förklaringen som rann som vatten ur barnets mun lät alldeles snusförnuftigt.
Vi smög oss i diket, ja herre min skapare allt hittar då barnen på.
Men ett av barnen var i alla fall hemma igen och det hade jag mitt modiga syskon att tacka för.
Nu var det bara att vänta på nästa drag.
Kommentera