Det blev inga barn den här julen heller.
Visst fanns tecknen där ett tag på förhand.
Alla diskussioner om hämtning och jullov och när hämta och hur gick liksom inte fram.
Det var ”kommer ni hit” och ”ska ni dit” och ”tänker ni åka till mormor” och bara luddiga svar på mina frågor.
Min sambo tvivlade och började kika på sista minuten resor till solen.
- Vi kommer ändå inte att få några barn hit till ön.
Du behöver inte ens tänka tanken.
Han kommer inte att låta dem tillbringa julen med dej, och mej, här.
Glöm det.
Jag hoppades och trodde att rättvisan, eller juridiken kanske, skulle segra och nu, nu äntligen skulle min första jul med barnen på ön komma.
När vi firat Lucia-morgon på skolan och jullovet närmade sig med stormsteg förhandsbokade sambon en resa för två.
- Vi sticker till solen om det är så att det inte kommer några barn.
Bara så att du vet.
Skolan höll sin julfest i kyrkan och min mobiltelefon pep till där vi satt i kyrkbänken.
Inga barn till ön denna jul.
Det måste jag ju begripa, vad skulle barnen vilja åka över till ön för och bli av med julfirandet hos mormor och morfar...
Men om inte jag åker upp så blir det ju inget firande hos mormor och morfar heller!
Sambon lät bli att säga, vad var det jag sa...och vi satte oss på färjan alla tre och åkte över med mitt barn till fadern och syskonen.
Jag och sambon tog färjan över till andra sidan och påbörjade vår första gemensamma resa till flyget och resa iväg till söderns sol.
Efter en vecka på tuman hand i sol och värme utan stress kom vi hem och jag fick hasta mig iväg på nästa färja åt nästa håll.
Väl framme i terminalen kunde jag konstatera att det inte blev några barn i kväll.
- Jasså, var det idag? Jag tog visst fel på dag... sa fadern när jag ringde och hörde mig för var barnen fanns.
Och jag fick åka hem igen.
Sova några timmar och sätta mig på nästa färja.
Igen.
Och nu, nu fanns barnen där.
Nu fick jag hem mina barn för ännu ett nyårsfirande med fyrverkerier i världsklass.
Det blev också rätt mycket mysa och ta det lugnt, äta pepparkakor och dricka glögg och dessutom passade vi på att hälsa på vänner och bekanta.
Innan två av barnen skulle returneras till fadern passade vi på att ha julgransplundring och äta upp alla chokladbollar som hängt där hela julen.
Trots allt blev det ett rätt bra julfirande.
Efter allt strul.
Och vi visste hur vi skulle göra i fortsättningen.
Nu fanns en plan B att ta till.
Varje år om så behövdes.
Kommentera