En helt vanlig lördag en helt vanlig helg i november.
Helt vanlig men ändå totalt helt och hållet unik.
Den här lördagen hade min äldsta dotter ordnat kaffebjudning åt sin lillasyster inför hennes 16-årsdag.
Det första födelsedagsfirandet för lillasyster tillsammans med kusinerna, mostrar, morbröder, mormor och morfar på 10 år.
Så länge sen förlorade vi alla min yngsta dotter.
I 10 år har vi inte fått fira hennes födelsedag.
Inte tillsammans.
Inte förrän nu.
Och jag var inte ens där.
Jag borde ha förstått vad min äldsta dotter planerade när hon messade och berättade om allt skurande och feijande.
Jag borde ha förstått när hon berättade att hon bakade och fixade inför morgondagen.
Jag borde ha slängt mej i bilen och kört de 400kilometrarna som skiljer oss åt.
Men jag förstod inte.
Hur skulle jag kunna förstå att mitt älskade barn skulle ta klivet fullt ut och våga hålla kalas för de förbjudna gästerna?
Nästa kalas här hemma hos oss blir storasysters.
För första gången på 6 år kommer jag att få fira hennes födelsedag.
Jag längtar redan.
Kärlek,
födelsedagskalas,
