- Hade du inte begärt skilsmässa så hade det aldrig blivit såhär. Du får skylla dig själv.
Orden kommer ut ur mitt äldsta barns mun.
Barnet tänker inte följa med hem till ön över nyår.
Några timmar senare kommer ett sms på mobilen.
Barnet har tänkt på saken och jo, vid närmare eftertanke vill nog barnet följa med mig och syskonen tillbaka till ön.
Jag får barnet sent på kvällen.
Mannen vill försäkra sig om att jag inte tänker kidnappa barnen och jag får en föreläsning om mina skyldigheter.
Mina och barnens rättigheter är det ingen som ens reflekterar över.
Vi har ju inga.
Tidigt nästa morgon åker vi hem till ön.
Jag köper en säck med torr ved att göra upp eld med samtidigt som jag tankar bilen innan vi kommer ner till hamnen.
Lördagsgodiset köps på färjan.
Allt skulle vara så bra om inte barnens mobil skulle ringa hela tiden.
Mannen vill försäkra sig om att barnen kommer hem igen.
Han ringer och ringer och ringer.
Äldsta barnet svarar varje gång och ser olycklig ut.
- Du får skylla på mig, att jag inte har någon laddare och stäng av telefonen om du inte vill svara.
Barnet lyder rådet och istället börjar hemtelefonen ringa.
Vi går ut och leker i snön.
Snöänglar och långa ringlande gångar och bon blir det.
Allt för snart är det dags för hemfärd och jag får packa ihop barnens grejer.
Men först åker vi till våra vänner som bor bredvid torpet vi bodde i den sista lyckliga sommaren och hälsar på.
Mitt barn väljer att bli kvar där medan vi andra åker på en liten kryssning tillsammans.
Mitt lilla barn sitter mest i min famn och gråter stor del av resan och när vi är framme finns det inga tårar kvar.
Barnet hänger tyst och slappt i mina armar när jag går av färjan.
Mitt hjärta krossas och jag önskar att jag kunde göra något, vad som helst, för att slippa.
- Vi ses på sportlovet, viskar jag i barnets öra. Det är en hel vecka och jag fyller år då. Det blir väl bra?
Mitt lilla barn säger ingenting.
Och jag ser på när barnen går iväg till den väntande bilen.
Tårarna bränner och jag sväljer hårt för att inte börja gråta.
Jag vill inte visa åt mannen att han vunnit den här ronden också.
När jag går tillbaka ombord på färjan känner jag ingen glädje inför det nya året.
Allt viktigt i mitt liv är redan förlorat, vad finns det kvar att se fram emot?
Kommentera