Det finns ett barn jag ofta tänker på.
Hur har han det?
Vad tänker han på?
Hur mår han?
Och har han någon som tänker på honom?
Trivs han där han bor?
Behöver han något?
Finns det något jag skulle kunna göra för honom?
 
Ibland när jag går i affärer ser jag saker jag skulle vilja köpa och ge.
Men hur ger man saker åt ett barn som man aldrig träffar?
Hemma finns en hel del småsaker som påminner mej om honom.
En filt småsyskonen bråkar om.
En härligt välanvänd handduk.
En rejäl monstertruck.
En silversked.
 
Ibland önskar jag att jag kunde vrida klockan bakåt.
Börja om.
Samtidigt vet jag att det är det sista jag vill göra.
Egentligen.
 
Och ibland, bara ibland, tänker jag inte ens på alla år som gått...

Kommentera

Publiceras ej