Det är 10 år sen jag kom hem till ett tyst och tomt hus.
Det har gått så otroligt många år sen min äldsta dotter försvann hemifrån.
Jag hade ensam vårdnad och hela boendet, enligt domstolsbeslut.
Ändå försvann hon, och förblev borta.
Den andra förälder gjorde flyttanmälan på barnet samma dag som hon försvann.
Dagen efter dök hon upp i en skola långt hemifrån utan att jag ens meddelades om att hon fanns där.
Dagen efter dök hon upp i en skola långt hemifrån utan att jag ens meddelades om att hon fanns där.
Det behövde jag inte veta enligt socialdirektören på orten.
Inte heller rektorn tyckte det var något som behövde meddelas den som hade vårdnaden om barnet.
I samma veva konstaterade FPA att jag fick barnbidrag för ett barn som inte bodde hos mig.
Så fick man inte göra.
Det hjälpte föga att jag kämpade som ett djur för att få mitt barn tillbaka.
Via polis, socialarbetare och tingsrätt.
Jag fick ingen hjälp av polisen, de pratade med barnet och ville men kunde inte överlämna barnet till mig.
Jag fick ingen hjälp av socialarbetarna, de ville inte ens överväga tanken på att överlämna barnet till mig, istället fick jag höra:
"Du måste förstå att barnen har det bra hos pappa OCKSÅ"
"GLÖM barnen, skaffa dig en ny man och gör nya barn"
"Du måste förstå att barnen HATAR dig, sluta kontakta dem så blir det nog bra".
Jag fick rätt hos tingsrätten men ändå fick jag ingen som helst hjälp någonstans ifrån via det domstolsbeslutet.
Och tillsist efter månader och år av kamp för att få tillbaka kontakten med barnen står jag här idag med ett kravbrev från FPA.
Att betalas omedelbart.
Personer som gömmer undan kidnappade barn har rätt till sitt barnbidrag, ja.
Föräldrar som förlorat sina barn på grund av umgängessabotage och kracklig socialservice har inga rättigheter alls.
Enbart skyldigheter.
Som skyldigheten att direkt anmäla till FPA att barnet inte längre finns hemma, helst samma dag som barnet försvinner hemifrån.
Så här står jag nu.
Mitt barn togs ifrån mig.
Det tog mig drygt 5 år att återfå kontakten med barnet igen.
Tårar, magont, huvudvärk, många långa timmar tillsammans med advokater och domstolar har lärt mig en sak.
Samhället fungerar inte ur ett barnperspektiv.
Sorg,
ensam,
tårar,
väntan,
