Hur kunde det gå så fel?
Frågan har ställts många gånger.
Jag vet inte hur det gick till.
Jag vet bara att det hände något.
Något som gjorde att det blev fel.
Helt fel.
Jag valde att begära skilsmässa.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Med facit i hand hade det varit bättre att fortsätta vara en gift ensamstående mamma till fyra barn.
Alla gånger.
Nu blev det inte så.
Jag ville inte längre leva i någon annans framtidsdröm.
Jag hade 3 barn som levde här och nu.
Och dom barnen var rädda för främlingen som sov på bäddsoffan i vardagsrummet ibland när dom vaknade.
Valet var enkelt men ändå så svårt.
Jag älskade trots allt den personen som hade funnits.
Men inte den som tog över.
Hur svårt är det inte att inse att man växt ifrån varandra?
Och hur svårt är det inte att försvara sitt val när det står tre barn i köket och undrar när främlingen ska åka hem igen?
Jag valde att lyssna på mina barn och mitt hjärta.
Jag valde att gå.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Det valet gjorde att mina barn togs ifrån mig.
Det ena efter det andra tills jag bara hade sorgen och saknaden kvar.
Jag blev en barnlös 4-barnsmor.
ensam,
