Hur många gånger kan ett hjärta krossas innan det förevigt går i kras?
Hur många bitar kan slitas bort innan det slutar slå?
 
Jag visste att mitt älskade mellanbarn, min underbara fina liten storasyster,
skulle flytta till sin älskade nere på kontinenten efter slutförd utbildning.
I tre års tid har jag förberett mig på att det snart är dags för henne
att bli sambo i främmande land.

Jag trodde att jag var förberedd.
 
I flera veckor har hon packat ner sina prylar, skänkt bort en del och sålt en del.
Vi har skruvat isär möbler, kånkat lådor och packat porslin i flera dagar.
Igår gick flyttlasset.
Men inte ner till kontinenten utan tillbaka till den människa som förstört
inte bara mitt utan alla mina barns liv.
Tillbaka till den familj som varit så duktiga på att bryta banden mellan barnen
och deras släkt på min sida.
 
Och jag bet ihop tills dottern och bilen var utom synhåll.
Sen fanns inget kvar som kunde hålla ihop mig.
Så många tårar, så många bittra tårar, som jag fällt över min
älskade lilla trollunge och det liv hon berövades...

Jag kommer inte ihåg när jag grät så hopplöst som igår.
Idag gör mitt huvud fortfarande ont av alla tårar jag fällt.
Mitt hjärta, ja hela min kropp skakar och vrider sig av sorg.
Och jag önskar så att det här ska sluta väl.
Trots bättre vetande.
 
Kommer jag någonsin att kunna ta mig ut ur denna mardröm?
 
 
 
 
 
 
Sorg, flytt,