Mannen är på jobb.
Jag går runt i huset och tittar.

Kaffekopparna, faten och assietterna fick vi när vi förlovade oss av hans moster, det lämnar kvar.
Och kaffe- och matservisen jag köpte när vi flyttade till vår första gemensamma lägenhet.
Matbordet jag köpte för studielånet, det är för stort för min lägenhet och får bli kvar.
Soffbordet av glas jag köpte till första lägenheten får också bli kvar, men bäddsoffan jag köpte när vi bodde på ön och behövde en extra säng den behöver jag.
Tvättmaskinen och diskmaskinen hör till huset enligt mitt sätt att tänka trots att tvättmaskinen köptes för pengarna jag fick när jag sålde min moped för länge länge sen.

Min sagobokssamling som jag tummat och läst genom barndomen och fortsatt att läsa för barnen, det är självklart att den följer mig vidare till nästa hem.
Precis som mina jättestora krukväxter.
En del av dem följde med när jag flyttade hemifrån för 11 år sen.

Det känns märkligt och nervöst att gå i huset vända på våra mer eller mindre gemensamma grejer och tänka igenom varifrån alla saker kommer.

När vi stänger dörren bakom oss och kör därifrån är det tyst och vitt ute.
Min väninna som hjälpt mig flytta sitter tyst i bilen och sneglar på mig.
Vad finns det att säga?
Ingenting.

Jag försöker möblera lägenheten med det lilla jag har.
Mina föräldrars gamla matbord och stolar.
Bäddsoffan och en gammal tv.

Tur att det snart är jul tänker jag när jag hänger upp gardinerna i de stora vardagsrumsfönstrena.
Mitt i allt kaos kanske min mammas 50-årskalas och julen kanske får livet att lugna ner sig.

Jag blundar och tänker tillbaka på dagen efter vi lämnade huset.
Mannen som burdust krävde min underskrift, jag skulle skriva över huset på honom eftersom jag förverkat min rätt till det.
Jag hade lämnat huset med barnen och då var huset hans.
Ansåg mannen.

Jag vägrade skriva under något över huvud taget.
Varför skulle jag det?
Vi hade inte lämnat huset för nöjes skull heller.

Nu skulle det kanske bli bättre.
Vi hade en lägenhet att möblera och bo in oss i.
Skoltaxin hämtade barnen bara en bit bort.
Dagiset fanns inom cykelavstånd.
En av mina äldsta och bästa väninnor bodde på andra sidan vägen.

Det skulle bli bra.

 
flytt,

Kommentera

Publiceras ej