Hela hösten pendlar vi mellan ön och byn.
Varannan fredag plockar jag upp barnen ifrån skolgården och dagiset och sen skyndar vi oss ner till färjan.
Hela lördagen och halva söndagen tillbringar vi i torpet.
Vi pysslar, leker, promenerar runt i byn och eldar i spisen.
Varannan söndag diskar jag undan, städar ur kylskåpet och vattnar mina blommor.
Varannan söndag sitter vi på färjan med huvudena ihop och gör läxor inför en ny skolvecka.
Varannan vecka.

Den hösten går helt i väntans tecken .
En utdragen rumba med tingsrätts-förhandlingar och spring hos socialtanterna.
Nej, mannen fick inte hela vårdnaden om alla tre barnen interimistiskt eftersom jag kom tillbaka och bosatte mig hos mina föräldrar.
Men han försökte ändå.
Barnbidraget för alla tre barnen lyckades han i varje fall få.

En dag ser jag äldsta barnet hasta iväg till huset med ett syskon i vardera hand.
Barnet sneglar bakåt med jämna mellanrum och skyndar på stegen.
Några timmar senare blir jag upplyst om att jag kan glömma att återse barnen.

Nästa dag hämtar morfar barnen från skolan.
Någon måtta på elakheterna från mannens sida fick det väl ändå vara.
Morfar har långt tålamod men så illvillig får man inte vara emot barn.

Den hösten bär jag mitt gråtande barn.
Den hösten rymmer ett av mina barn genom en källarglugg.
Den hösten förlorar jag mitt äldsta barn.

Vilket barn kan stå emot när den förälder som tidigare inte ens tittat åt ens håll, och inte heller velat prata med en i telefon utan bett en "leta efter någon annan pappa att ringa till", mitt i allt lovar en guld och gröna skogar?
Eller ja åtminstone en egen skrotbil, en fyrhjuling och en moped?
Mitt äldsta barn gjorde det som kändes enklast för stunden och gick över till huset.
Jag får nöja mig med att få barnet med mig hem till ön varannan helg.

Den hösten flyger två flygplan in i tvillingtornen i New York.
Min bror förlorar allt som betyder något för honom när hans Mopar verkstad brinner upp i en häftig brand, tack för det små söta möss.
Och det är den hösten mitt yngsta barn fyller 6 år och förlorar sin mamma och ett av sina syskon.

Den hösten var fylld av bävan och en lång väntan.
Och inget gott kom ur den.

höst, väntan,

Kommentera

Publiceras ej