Vi hade en annorlunda sportlovsvecka det här året.

Det började bra med hämtning en fredag, trist nog kom bara mitt lilla barn men jag fick ju över ett barn i alla fall.
Vi gick på bio och såg ”Lejontämjaren”.
En film som handlade om en pojke som saknade sin mamma otroligt mycket men som ville vara stor och tuff och inte visa det.
Och en mamma som saknade sin son oerhört mycket och hade sparat presenter och julklappar och saker pojken gjort i ett skilt rum i sin lägenhet.

Synd att mitt äldsta barn inte fick se den.
Den filmen kunde ha handlat om oss.

Min födelsedag firades med kina-mat på restaurang och paj och presenter hemma.
Och lagom till natten följde min yngsta lillasyster med vår bror över och jag kunde hämta henne till oss.

Dagen efter tog jag med mig min lillasyster och mitt lilla barn.
Vi åkte med färjan och buss in till Centralstationen i Stockholm.
Sen blev det att söka rätt på rätt tåg, och framför allt våra förhandsbokade fönsterplatser i vagnen, upp till Mora och övernattning inför Kort-Vasan.
Vi hade med både matsäck och papper och pennor.
Och landskapet utanför begapades i omgångar.

Väl framme gick vi genom ett vackert vinterlandskap upp till skolan vi skulle få övernatta på.
Det var en vacker gammal skola med fint målade väggar i korridorerna.
Där fanns massor för ett barn att titta på.
Den natten sov vi sött bakom en kateder, barnen och jag.

Tidigt nästa morgon väckte jag min lillasyster och gav henne matbiljetterna innan jag smög mig iväg till skidlöpar frukosten och tåget som tog mig och alla andra taggade skidåkare till startplatsen.
Nysnö i massor, uppehåll och -4°C. Helt ok förhållanden för min del.
Efter 3 timmar och 19 minuter kom jag i mål.
Min fina Pippi-tröja var alldeles nersnöad för visst blev den fallande nysnön till tyngre blötsnö efter ett tag.

Jag ringde och förvarnade barnen om min målgång när det var några kilometer kvar.
Barnen kom och mötte mig vid målområdet och vi gick på Vasaloppsmål och köpte souvenirer.
Dansa varken ville eller orkade vi.
Det räckte med att titta på alla människor och gå igenom alla marknadsstånd, leka i snön och sakta gå igenom korridorerna på skolan och studera och fantisera om alla vackra teckningar.

Vi la oss tidigt att sova eftersom tåget tillbaka till Stockholm avgick lite före 6 på morgonen.
Väl ombord kunde vi sova bort lite tid, äta frukost i lugn och ro och titta på landskapet som rusade förbi.
Sen blev det buss och färja igen.

Och väl hemma överöste vi mitt barn med presenter och lördagsgodis.

Och för en gångs skull behövde jag inte tvinga med mig ett gråtande litet barn till färjan över till fadern.
Det underlättade mer än väl att min lillasyster och mitt barn följde med.
Inte förrän vi närmade oss hamnen gick ridån ner och skrattet tystnade.
Och mitt lilla barn blev någon annan.

 

Kommentera

Publiceras ej